Tillbaka efter påfyllning i vinglaset och bortröjande av middagsdisken....

Kollar på sonens favorit Anna i Idol som sjunger "Stad i ljus". Sisådär tycker jag att hon klarar sig men hon var fint stajlad ikväll. Finast hittills...

Var tvungen att kolla upp banden mellan jurymedlemmarna efter diskussioner här hemma. Han flintisen (Anders ?) har varit gift med Laila och hon har valt att behålla efternamnet. Vi trodde ett tag att de var syskon och hon varit gift med Andreas men så  är det inte. Han, Andreas, har bara knullat en av systrarna Graaf och lyckats bli pappa där oxå......

Töntigt upplägg denna vecka med en massa länder som ska "låtsasrösta" som om det vore melodifestivalen. Nu ringer det på dörren.....

.... Ett gäng supergulliga häxor stod utanför. De fick en stooor näve karameller som hade i beredskap. Det var inte många år sedan som mina barn var de som ringde på hos andra ;o)

KramKram

Fredagkväll och jag + vovven är ensamma i huset. Mannen är i Uppsala och partajar (skoja han kommer vara bakis i morgon) barnen är ute på sitt efter att ha varit hemma och tankat "Pasta Carbonara" (de ska vara hemma senast 00.30) Både skönt och icke skönt. En annorlunda känsla att inte vara behövd 24-7 samtidigt som det är en lättnad att inte vara behövd 24-7........

Vintetran står på plats och fredagsfinalen i Idol 2008 är igång. Kevin har precis sjungit och han är BÄST - utan protest. Hoppas Johan "fjortis" Palm åker ut "Big Time". Gillar inte "om" honom men hans familj tycker säkert att han är bäst och stolta över honom. Tänk att en av våra bästa vänner är "högsta hönset" över Idol men att vi aldrig kravlat i stoftet ännu och bett om gratisbiljetter ännu. Är inte den typen som utnyttjar "sånt".

Åh, nu är det tomt i glaset. I'll be right back..............

KramKram

Snart hemgång och allhelgonhelg. Fast jag ska jobba i cafeterian imorgon lördag hela dagen. Känns både bu och bä. Kul att komma dit igen men det innebär ju att jag kommer att med största sannolikhet träffa människor som jag inte vill ha i mitt liv just nu...

Ska permanenta mig idag. Fick ett ryck och tänkte det skulle vara skönt. Jag har alltid håret uppsatt så detta kanske kan få mig att släppa ut det. Jag har ju slutat att gå i mjukisbyxor vilket jag gjort i två års tid nu när jag bytt jobb.

Det blev inget slutspel för minstingen idag då de torskade sista matchen onödigt stort. Spelade skitdåligt. Trist och onödigt. De kan så mycket bättre.

KramKram

Minstingen, 16 år ;o), spelar höstlovscup idag och förhoppningsvis imorgon. Missade första matchen som de vann (yippie) men hinner se andra matchen som börjar kl.13.00

Ska bara avsluta här på jobbet och sedan åka för att heja fram sonen och laget till vinst så det blir slutspel imorgon.

KramKram

Träffade väldigt oväntat min gamla chef igår. Det var kul att se G-A efter så många år. Har inte träffat honom sedan jag slutade där. Dessvärre rev mötet med honom upp ett djupt sår i mitt hjärta som en x-vän orsakade mig för ett par år sedan.

Det började så bra....

Vi började arbeta där samtidigt och fann varandra direkt. Nästan jämnåriga småbarnsmammor och tvillingsjälar i vått och torrt. Vi var omtalade i hela koncernen för vår vänskap och våra roliga upptåg.  Åren gick och vi arbetade, festade och hade hur kul som helst tillsammans på jobbet, krogen, mässor och hemma.

För varje dag som gick blev vi mer och mer samansvetsade i vår vänskap. Hon var den typen av människa som alltid hamnade i trubbel och jag ställde självklart upp till 100% och hjälpte henne genom skilsmässa, flyttar, misshandel, pengabrist, kärleksbekymmer m.m.m.m.m.m

Så en dag träffade hon via nätet en toppenbra kille som hon efter ett tag flyttade ihop med. Flyttlasset denna gång gick till andra sidan stan. Barnen tog hon med sig men de fick gå kvar i sina gamla skolor och det blev ett evigt pendlande för henne och barnen. Efter ett tag räckte tiden inte till och hon började att missköta sitt jobb som hon skött så bra genom åren. Våran närmsta chef (inte G-A) var till en början förstående men efter många många tillsägelser var han till slut tvungen att en sommardag ge henne sparken då situationen blivit ohållbar.

Där kunde vår fantastiska vänskap ha fortsatt men då jag valde att arbeta kvar ett tag ställde jag mig på fel sida i hennes ögon (antar jag ?!?!?!)  och hon började så smått att ”putta ut” mig ur sitt liv. Hon svarade aldrig när jag ringde, ringde aldrig upp när jag bad hennes barn meddela henne att jag ringt, sket i att svara på mina mail osv osv.  En dag kände jag att det inte var värt att ”jaga” henne mer då hon tydligen inte ville ha mig som vän längre. Det gjorde oerhört ont i mitt hjärta men jag bet ihop och gick vidare på ny arbetsplats och låtsades som ingenting inför familjen.

Tiden läker alla sår säger man ju men det håller jag verkligen inte med om . När jag träffade G-A igår revs mitt sår upp igen och det kommer aldrig att läka helt. Aldrig. Brukar ibland funder på hur det skulla vara att träffa henne idag. Jag hoppas att jag aldrig mer träffar henne för jag vill inte ställas inför den situationen då jag inte vet hur jag skulle bete mig och hur jag skulle må efteråt. Det enda jag vet är att om jag träffar henne igen kommer såret att rivas upp igen.....

KramKram

Gjorde samma sak igår. Skrev ett jättelångt inlägg och började sedan fippla runt på sidan utan att spara så det försvann.

Hur dum får man vara. Tydligen lika dum som jag som lyckas göra det två gånger. Får se när jag får tid att skriva om det....

KramKram

Det var fullt hus i barnens "hobbyrum" igår kväll/natt. 14 ungdomar i ålderspannet 15-19 år hade tv-spels-turnering...... På tv-spelet som de tillsammans köpt för sina egna pengar då de förstått att det inte skulla komma något från pappa eller mamma som köpt en 60-tums-tv åt dem ;o)

Kul att de trivs hos oss men det är "lite" jobbigt när man ska upp och jobba dagen efter. Tror att den sista gick hem vid 1-tiden (de har ju novemberlov och behöver inte tänka på dagen efter). Fast det är skönt att veta var de är och vad de gör.

De är förvånansvärt skötsamma, våra underbara barn. Har nog att göra med att de alltid har haft sina sporter att vårda och då inte kunnat vara ute och snurrat på stan hela nätterna och partajat. Usch, tänk vad man själv hunnit med när man var i den åldern......

KramKram

Är så bitter på livet. Har hela mitt liv lyckats skaffa vänner som svikit och sårat mig. Har självklart förstått att jag måste ha del i detta men jag kan inte förstå vad den delen består av. Tror jag är för snäll och mjäkig. Har ställt upp på mina x-vänner i vått och torrt och fått skit tillbaks. Känner mig så fruktansvärt ensam idag då detta hände igen i höstas.

Trodde jag äntligen hittat en vän som jag skulle behålla livet ut. Vi hade ju så mycket gemensamt med barn och hundar.... Men där tog jag fel igen. Hon visade sig vara falsk och elak bara för att hennes barn skulle få det bästa som hon tyckte vad det bästa i hennes ögon. Som hon sårat mig och familjen. Det enda som jag kan tänka mig är hennes försvar är att hon är för korkad för att förstå vad hon har gjort. Tänk att det skulle bli så här. Våra barn spelar i samma lag. Nu finner jag ingen glädje i att gå och titta på matcher längre. Vill inte behöva se henne och bli påmind hur dåligt jag mår av detta. Så dåligt att jag numera tröstar mig med alldeles för mycket vin varje kväll. Fast jag sover ju å andra sidan gott. Men det blir dyrt och jag känner blickarna och tankarna från familjen att de tycker att jag dricker för mycket vilket jag också gör men det får mig att må mindre dåligt för stunden.

Tur jag har min älskade vovve som inte bryr sig om hur matte beter sig eller ser ut. Som så många andra mår jag dåligt i mig och min kropp som är för stor och tjock. Har gått ned 10 kilo sedan i somras men skulle behöva gå neda 10 kilo till innan jul då vi lämnar landet för att fira jul och nyår på en annan kontinent.

Nej, dags för hemgång och långpromenad med min älskade vovve.

KramKram